Det är inte alltid lätt
Skolavslutningen var otroligt härlig men också väldigt jobbig. Efter en ganska vanlig avslutning på skolan så samlades vi klockan 13.00 utanför skolan. Utanför skolan stod det buss. Vår lärare Ia och vår rektor Ebon hade planerat en överraskning för oss. Det enda vi visste var att vi skulle till en hemlig ort.
Till slut kom vi fram till Häringe Slott. När vi alla kom in blev vi nog lite överraskade över hur fint det var. Men det kanske inte var så konstigt för tydligen så hade Gustav Vasa bott där.
Iallafall så åt vi alla först supergoda mackor och sedan roade alla sig på olika sätt. Det fanns en stor swimmingpool som många badade i, andra låg och kollade på. Det fanns också en jättefin stuga med bastu som många bastade i och gjorde sig i ordning för kvällen. För något annat som vi också fått veta var att det skulle vara en fin middag på kvällen. Jag måste säga att alla såg otroligt bra ut. Vi brukar såklart vara snygga men vi var riktiga puddingar den här kvällen.
Vi bjöds på fördrinkar och sedan på ett kul rollspel. Det hade ingen väntat sig. Innan vi gick och åt så presenterade sig många skådespelare. Det fanns en nervös receptionist, en galen doktor, en adelsman, en sångerska och hotellchefen som sedan blev mördag. Under hela kvällen var det vårt jobb att spekulera och ta reda på vem som var mördaren. Jag tyckte det var väldigt kul, och det är nog många som håller med mig.
Skådespelarna var med under nästan hela middagen men gick när det var klart vem mördaren var. När vi alla hade ätit så spelade Arvand, Hadid och Jocke fint för oss. Arvand på sång och gitarr, Hadid på trummor och Jocke på bas. Dom är verkligen duktiga! Sedan sjöng jag och alla tjejer en låt som heter Graduation song. Under denna låt brast några i tårar. Efter sången var det Nicolas tur. Han höll ett sånt fint och rörande tal. Då brast iallafall jag i tårar.
Många grät och skrattade när lärarna sjöng en låt om oss och visade bilder från när vi var yngre. Men när de sjungit klart så fortsatte de flesta gråta. Bussresan hem var också jobbig. De flesta grät och vi gick runt och kramade varann. Jag ville inte släppa någon.
Jag hade inte slutat när jag var på väg hem i bilen med min pappa eller när jag kom hem. Mamma försökte lugna ner mig och jag blev lugn ett tag men sedan brast jag igen.
Nu känner jag mig tom. Min tid på Slättgårdsskolan är slut. I 10 år har jag gått på denna skola, och jag skulle aldrig vilja byta det mot något annat. Helt seriöst alltså. Jag har fått lära känna dessa underbara människor i klass 9a. Alla är olika och är på sitt sätt och jag tycker att det är det som gör vår klass så speciell. Jag kommer sakna exakt alla. Även om jag är umgås så mycket med alla på fritiden så ska de ändå finnas där.
Visst kommer de som står närmast träffas, så jag kommer inte sakna någon på det sättet. Jag kommer sakna det vanliga. Att det är samma sak när man ska till skolan och att ens bästa vänner är där. Jag kommer ju träffa dem även fast vi har slutat men det blir aldrig samma sak. Jag kommer sakna tryggheten också.
Jag skulle kunna fortsätta skriva om hur jobbigt det är och hur mycket jag kommer sakna skolan och klassen men då skulle det här inlägget bli så väldigt och jag tror ingen skulle vilja fortsätta läsa. Jag skulle inte kunna fortsätta skriva heller för mina ögon fylls nu med nya tårar. Jag som trodde det hade tagit slut.
Ha nu ett bra sommarlov alla
/ Frida
Krock
Ska försöka sammanfatta det så mycket det går med bilder;
11.30 träffades vi i t-banan, de flesta kom.
Vi på Djurgårdsfärjan - trångt. Minst 10 andra klasser valde att åka till Grönan, så det var väldigt trångt.
Första attraktionen - INSANE! Haha, den nya attraktionen som du kanske sett på TV, riktigt grym!
Även om de byggt om ganska mycket har du väl inte glömt hur Grönan ser ut? :O
Några galna gorillor och en galen magiker (?) bjöd på lite underhållning, Grönan bjuder alltid på något.
Och även några sköna tricks.
Matte vann en 2-kilos Plopp, som vi tydligen skulle få men såg inte röken av. Vi får väl hoppas att han hämtar lite i morgon.
Många var kvar tills det stängde, vilket var klockan 10, eftersom det var så kul. Då hade vi varit där cirka 10 timmar, men aldrig blev det tråkigt. Vi hann knappt köra allt, de jag var med i alla fall.
Det fanns flera bilder men nu har jag fått bilderna från fredags så jag tar dem i samma inlägg;
Såhär såg borden ut orörda, fint visst? (Tack till de som fixat.)
Vi respekterar alla sexuella läggningar här på Slättgårdsskolan. Haha nej, Murre och Ömer skojar i köket, som sagt var det 8:orna som serverade oss som 5:orna för 6:orna när de slutade. I bakgrunden ser vi resten av kök-crewet som hjälpte till att servera.
Cheeeeeeesecake som smakade väldigt gott. Är så pass trött nu att jag inte orkade vända på den, ni ser! Som självklart var som efterrätt. Först fick vi ta vita bröd och bröd, som aptitretare. Sen kom det lite potatisgratäng, kyckling osv., väldigt, väldigt gott!
Min fina klass.
Även om tårarna, talen och nostalgin kommer i morgon så valde några att säga något fint för att just stunden var så fin.
Alla vi tillsammans, åt vänster sitter eleverna från LSI och deras respektive lärare.
Vill bara tillägga, även om jag inte har bilder på det, att spanskläraren Mirtha kom mitt under lunchen och sjöng låtar för att "hedra" sin spanskgrupp och med henne var några elever och två vuxna till, två av hennes kompisar tror jag. Så underhållning, mat, tal och gemenskap bjöds det på, fint var det.
Nu är jag så pass trött att jag nästan kan gå i förhör i USA. Nej så trött är jag inte, 3 timmar till så får de säkert något ur mig, vare sig jag gjort det eller inte. I alla fall - det var våra två senaste skoldagar. Och vi har den sista kvar. Jag hoppas att träffa er alla i morgon och jag hoppas för en underbar avslutning. God natt!
Karim.
Dagen efter...
Nej, det blev visst inget nytt inlägg från mig. Själv var jag ute i går och firade Sveriges nationaldag med några kompisar i stan. Man ska inte jobba på en röd dag, inte ens jag. Dessutom fyllde Eskilstuna 350 år i går, så grattis, eller något.
Jag väntar på bilder från fredagen när vi hade niornas lunch, så när jag får de, får ni dem.
Vi kör på direkt;
VECKANS ARTIKEL
Hittade ett stark bildspel som säger en viss sak för mig, vad säger den för dig? Allting är inte blommor och bin i Europa heller.
http://www.dn.se/nyheter/utrikesdagen/europas-krigiska-forflutna-1.879760
(OBS., STARKA BILDER!)
VECKANS YOUTUBE
Bästa kampanjfilm jag sett.
VECKANS SAJT
http://www.fmylife.com/
Du trodde ditt liv var dåligt...
Well, har fortfarande inte fått bilderna från fredags *sad face*. Har varit ute hela dagen och shoppat, det måste vara det mest jobbigaste som finns.
Men nu måste jag dra, skriver om Grönan i morgon - peace love and respect!
Karim.
Storslagen lunch!
Sökande efter nya skribenter, system och förhandligar pågår fullt. Några namn från 8:an finns, men det skulle vara orättvist att bara välja några, någon typ av prövning genom inlämning av skrivning liknande. Men självklart ska det vara kvalité, så vi kommer se efter kreativitet, vilja och hur man skriver - det är ju det man gör. Självklart får man ersättning men det ska inte styra viljan, jag gick med på det här jag älskar att skriva, ville engagera, ville förändra, ville informera och att det är en väldigt bra merit. Dessutom har jag riskerat mycket, förlorat tid för uppgifter och lagt ner mycket tid, vilket jag hoppas de som kommer ta över den också gör. Maila mig och Frida på [email protected] om du vill ansöka om platsen.
Klockan tickar och det går snabbare och snabbare. De två sista skoldagarna vi har kommer spenderas tillsammans, på Grönan, på skolan och på en hemlig plats (vet knappt själv), men efter jag skrivit om det kommer ni självklart få veta. Roligt är det, för man har planerat att man kommer hem runt 1-tiden, på natten då, undra vad man har planerat som ska hålla på så länge. Får riktigt kollo-känsla.
I alla fall. Vi ska träffas och gå på Grönan som en mentorsdag som man har, tillsammans med sina mentorer så det blir som en liten avslutning. Även om den sista avslutningen, den på den hemliga platsen, passar bra. 11:30 i centrum som vanligt, eller så kan man gå dit själv - eget val.
Aja, ville bara informera er om det senaste. Det här är inte ett "officiellt" inlägg, ville bara ge er planeringen för de sista dagarna och om vad jag och Frida kommer skriva om. Men nya, drivande skribenter sökes och vi hoppas på väldigt ambitiösa sådana. Självklart bli det en väldigt bra chans att även utveckla sitt språk och visa sina kunskaper, förutom de fördelarna jag berättade om innan.
När jag kommer hem senare i kväll skriver jag så fort jag får bilderna från kvällen - jättefina bilder och jättefina tal, allt och lite till.
Ha en skön eftermiddag och en skön fredag!
Karim.
Tillbaks!
Har varit borta från skolan sen fredags förra veckan, men kom på onsdagen för att precis hinna med en föreläsning om Humanism från UngHum, där jag är med. Eftersom jag såg att de kunda komma och just föreläsa helt gratis så tipsade jag Ia och en sak ledde till det andra och i dag kom dem och gav en lärorik föreläsning. Det kom upp när vi åt och de flesta tyckte att det dem sa var riktigt vettigt, även om de var ganska religionskritiska. Eller; mänskliga rättighetsförespråkare kan man säga istället.
Vi har dessutom varit på Stadsteatern där ett sammarbete mellan olika skolor, både grund- och gymnasieskolor, uppträder och ser på andra uppträda. Allt från dialoger, psykologbesök och musikframträdande kunde man se, tyvärr var jag då inte där eftersom jag var upptagen med min brors student, läkarbesök, mottagning och annat hokus pokus.
Några i skolan fick även se en eftertraktad show av dansgruppen Bounce för ett tag sen. Av det jag såg på bilder och hörde var det helt galet!
Frida har skrivit om heldagen som vi hade om HLR. Vi hade först simträning med tanke på att om någon skulle drunka eller slå i huvudet i en stock och bli medvetslös vad man då skulle göra. Sedan gjorde vi grejen med MiniAnne som var väldigt, väldigt lärorikt. Nu när man ser på filmer kommer man skrika: "Men hallå! Upp med huvudet så att luftvägen inte blockas." Jättekul var det i alla fall.
Så mycket har hänt och mycket är kvar! Nu på fredag ska vi ha "niornas lunch" där vi blir serverade mat från våra underlägsna åttorna :D. Efter helgen så kommer vi, efter en omröstning, använda våra pengar som vi fick ihop av att stå i caféterian och våra sparade klasskassepengar och gå på Grönan! Och dagen efter det ska vi ha den traditionella avslutningen med uttjatade låtar och betygsgivning, och såklart säga hej då till de man inte kommer träffa, för att träffas igen några timmar senare och åka till en hemlig ort där man kan bada, äta, ta det lugnt och ha senare finmiddag osv., lång mening men vi kommer rapportera från händelsen ;). De som kommer är de som undervisat oss eller haft en betylig del i vårt "skolliv", haha.
Sen är det ju slut. Och då också slut på den här bloggen. Det här har varit ett av de sakerna skolan och eleverna gjort för att skapa ett bättre Slättgårds med en kortare sträcka mellan föräldrar och skola. Även om bloggen inte är helt utvecklat med bara två skribenter och lite vägledning i en hektisk tid, så hoppsa jag att det utvecklats och att bloggen kommer uppskattas mer och användas som ett medel i framtiden av föräldrar. Men något klyschigt slut får ni när det verkligen är slut, men jag ska föra vidare den här bloggen och hoppas den blir bättre.
Så mycket händer på Slättgårdsskolan, inte minst i 9:ornas. Stadsteater, dans, livräddningskurs, Grönan, avslutning, finmiddag, föreläsningar, betyg och inlämning, nostalgitrips - och dessvärre har vi varit rätt dåliga på att informera. Men nästa år då *svordom*!
Jag och Frida kommer alltså rapportera så mycket vi kan om de senaste dagarna. På fredag, måndag och tisdag, och jag kommer som vanligt ge lite tips om länkar på lördag. Vi hörs!
Karim.
Hlr på Slättgårds
Jag hoppas att ni mår bra. Själv mår jag super pga det härliga vädret. Hörde att det skulle bli kallt imorn, men man kan ju inte alltid ha det bra. För efter regn kommer solsken, eller hur?
Ser att våra besökare har ökat. Det är roligt när man ser att det iallafall är några som läser den här bloggen. Annars skulle det ju inte vara någon mening med att jag och Karim sitter här och skriver och lägger ner vår tid på det här. Men nu verkar det som att vi inte gör det här i onödan och det är ju kul.
Nu hade jag tänkt att berätta lite om när vi hade HRL i skolan, alltså hjärt och lungrädding. Jag hade inte så höga förhoppningar på det faktiskt. Gå en kurs i sånt liksom. Visst är det otroligt bra att veta, för det räddar ju liv. Men jag trodde att det skulle vara tråkigt. Först hade vi simning och tränade på hur man skulle rädda någon som hade drunknat. Jag är inte någon jättebra simmare precis, men det gick väl helt okej för mig. Sedan gick vi till skolan och kollade på en film om HLR. Filmen visade först hur man skulle höra hjärtkompressioner. Det är när man gör sammanpressningar på någons bröstkorg. Sedan visade filmen hur man skulle göra inblåsningar i någons mun.
Efter lunch så tränade vi på detta på en docka. På filmen såg detta lätt ut, men det var det faktiskt inte. Det svåraste tyckte jag var nog att göra inblåsningar i dockans mun så att det blev rätt. Men till slut så gick det bättre.
Här kommer bilder från dagen:
Dockan på bild 2 kallades Mini-Anne och var väldigt samarbetsvillig, haha.
Det var allt från mig.
Frida
