Die Welle - otroligt förutsägbar
"Die Welle", vågen på tyska, hette filmen vi såg i tisdags. Jag är inte direkt påläst om det, men i början står det klart och tydligt att den är baserad på en verklig händelse. So here goes;
De stora frågorna som riktas till Nazityskland var just "hur kunde det ske, och hur kunde det ske igen?". Die Welle - Vågen - behandlar just den här frågan. För 40 år sedan i USA gjorde en historielärare ett experiment på projektveckan, en vecka som kan likna projektarbetet man har i det svenska gymnasiet. Ämnet är autokrati/diktatur och precis som världen frågade Nazityskland, frågade historieläraren sina elever: "Tror ni att det kan hända igen?"
Rainer, som spelar historieläraren, är en cool historielärare som lyssnar på punk, förstår ungdomar och dissar texter helt. Istället för att läsa om det och för att vända på ungdomarnas attityd: "Åh, Hitler igen", kör han på praktiska övningar. Det går från dag till dag. Graden utvecklas. Det började med att stå upp när man talar, sedan skulle man tilltala honom som "Herr Wenger", det gick till slut över till uniformer vilket skapade gemenskap och suddade ut individualiten, och sedan kommer namnet och hälsningen. Till slut går det ju självklart ur kontroll. Snart tar eleverna lagen i egna händer, utanför klassrummet. De älskar gemenskapen. Mobbare och nördar blir vänner, de tuffa hjälper dem utsatta och de starka hjälper dem svaga. Det går över till att frysa ut utomstående. De själar som vandrar runt utan mening får helt plötsligt en och de populära får en helt annat perspektiv på livet.
På ett minimaliserat sätt skildrar dem offer för fascismens psykologi. De otroligt förutsägbara karaktärerna symboliserar ett spektrum av typer av samhällsmedborgarna. Just hur fascismens psykologi kan utnyttja alla människans behov, hur fascismen växer självmant. Som en våg sköljer den över bräckliga sinnen, utan att det inte finns något där. Egentligen.
Men; Jag tror knappast det som hände i filmen kan hända i verkligheten. Det här är en liten klass på kanske 30 personer som kan terrorisera ett helt område med att sätta ut affischer, spraya loggor, posters, graffiti, iögonfallande MySpace-sidor. Var är resten av befolkningen? Märker inte deras föräldrar? Polisen? I Sverige kan man knappt skolka utan att man har Socialen, lärare, föräldrar efter sig, men samtidigt kan en fascistisk våldsam rörelse spridas på mindre än en vecka? Sen om det kunde hända i teori; Helt klart. Det är precis det filmen försöker komma till - hur är frågan.
Dock finns det brister och perspektiv som filmen inte skildrar. Det politiska och det sociala, hur kunde det egentligen bli en massrörelse under Tysklands 30-tal? Rent politisk och socialt? Men det börjar med människor, och alla andra relationer med föräldrar, vänner, verkligheten suddas ut av maktens, gemenskapens, förändringens faktorer.
Sen finns det ultimata, som faktiskt står på Die Welles DVD-omslag; "Ondskan är något man lär sig". Fundera på den du.
Filmen slutar med att Herr Wenger bärs ut av polisen och ser vilken misär han skapat i slowmotion. Grejen är att det här inte är ett minne blott, utan än i dag finns nynazister, rasister, fascismförespråkare, som i stort utgörs av just ungdomar; Den här filmen visar hur de blir lockade av dessa rörelser, kanske lite för tydligt.
Jag tror de flesta i klassen håller med mig när jag ger filmen: 3/5. - Karim
Die Welle,
Man har skrivit ett manus och gjort en spelfilm av ett experiment som gjordes 1967 i USA; flyttat det från Kalifornien till Tyskland för lite naziwibbar. (En ursprungsfilm gjordes i USA 1981 och hela filmen finns på Google Video. The Wawe; min gamla VHS är sönderspelad.)
jag har använt den i undervisningen och tyckte att den var fantastisk. Tror att man vinner på att den utspelar sig i USA; det blir kanske övertydligt annars - har dock inte sett Die Welle.
http://video.google.com/videoplay?docid=4689717947890475769
Något som är obehagligt på riktigt är att procenten människor som kan utföra hemska dåd på kommando är konstant och sådan experiment finns det hur många som helst. De är gjorda i USA, England, Tyskland - ofta med frivilliga studenter (och skådespelare) men man har också intervjuat män och kvinnor som ställde upp som frivilliga läger- eller gettovakter under II vk.
Ungefär 35% kan döda en annan människa under hot (faktiskt eller inbillat), och ytterligare 25% gör det om de får en belöning. ca 25% gör det frivilligt och sedan är det en liten klick om ca 10 - 15 % som aldrig skulle göra det.
Dessa siffror är intakta oavsett du varit lägervakt eller lägerfånge - är snäll eller elak. Det är faszisten inom oss alla (nästan alla) som vi alltså måste ha koll på.
(Obs - siffrorna är ungefärliga. Men läs gärna Tomas Böhms Om övertygelse, tolerans och fundamentalism.)
Om ondska är att bekämpa sin medkänsla så tror jag att den lärs in. Ondska låter så metafysiskt. Man lär sig att strypa kontakten med sitt känsloliv, lyder auktoriteter, ifrågasätter ingenting, lyder order och blir ett allt tommare skal men i vissa sammanhang en högfungerande, iskall utförare av omänsklighet.
Fundera vidare.
